childlikewildlife

Jag brukar inte kunna sova vid denna tiden, men nu sitter jag och funderar på om jag ens vill.
Kommer bara ligga i sängen och tänka på detta, gah jag vill bara att denna dagen ska börja, så jag kan sysselsätta mig med något, vara med någon. kanske få en kram om det behövs..

Hade en sjukt bra dag idag och sedan fick jag samtalet som berättade att min underbar klasskamrat, Christofer "Ranis" Ranhage, tagit livet av sig. Duktigaste mannen någonsin med drömmar och mål, du va ju den som skulle bli något av alla oss spmp3b'are. han var så snäll, begåvad, glad och otroligt rolig.. hur kunde det sluta såhär?

Jag är i chocktillstånd, fortfarande. det kan inte vara såhär. det han inte ha hänt. det får inte ha hänt. det låter inte.. som ranis... våran ranis!!! Jag har aldrig varit med om något sånt här innan.. jag kan inte fatta det. vet ej vad jag ska göra. hur jag ska bete mig, jag fattar ingenting. Jag går från att gråta, till att bara vara tyst, till att "vara normal" och så går det om och om igen.

Jag sitter tänker på alla fina minnen som får mig att både le och gråta.. och sedan blir jag irrterad över dom minnen jag inte kommer ihåg. Orkar inte skriva några för det är bara.. jobbigt. Skriver jag en sak vill jag skriva en till och glömmer jag skriva något kommer jag bli så jävla förbannad på mig själv. (fast nu blir jag irriterad över att jag inte skriver om hur underbar du va.. jävla.. skit)

Vi pratade ju nyligen!!! vi skulle ju träffas snart.
"ring när ni festar nästa gång".. hann inte med det..

jag vet inte.. jag har inga ord, jag fattar inte.. jag vet inte ens varför jag skriver detta inlägget
varför va det tvungen att vara du? varför? jag... fan. jag vet inte. Trots detta kommer jag komma ihåg dig som den underbara personen som du var... "var" det är för fan sinnessjukt.

Började storlipa, när jag märkte av affishen du gjort om att man ska släcka lamporna, som jag snodde från skolan och har suttit upp på väggen, där du står och ser sådär gött kåt-härlig ut vid en lampknapp och skrivit "vi tänder på att släcka" (hehe)... så får väl säga god natt till dig, Ranis. vila i frid.



du gjorde 3 år av mitt liv roligare, kan inte säga annat än tack!

Ja, jag anser att en stor del av min moral försvann under år 2007 då jag blev väldigt trångsynt men också väldigt öppensinnad. Självklart har jag fått tillbaks endel förnuft nu, men jag kan ju erkänna att jag låter endel viljor styra för mkt.

Min vän Manilla, som jag nämt om tidigare i bloggen,kan utan att göra eller säga någonting få mig att känna mig som om jag vore en riktig liten.. jag vet inte vad. Fast vi skrattar åt det.
Detta är då en vän man haft i flera år. Vi har gått i skolan tillsammans, upplevt fjortistiden tillsammans, haft dom första fyllorna (iallafall mina haha) tillsammans.
Innan va vi med varandra väldigt ofta och på helgerna fick vi för oss att det självklart skulle vara underbart med vodka eller öl. Den inställningen har jag fortfarande, medan hon nu har blivit en mogen mamma. Så varje gång vi träffas och jag leker med hennes barn (så som hon alltid får göra) tills jag får kramp i armarna berättar jag om nya upptåg som hänt och hon skrattar åt mig och kallar mig för "snuska".

- Hehe, Manilla, jag har varit dum igen..
- Vem var det?

Det är i sånna tillfällen man undrar om man borde ändra på sig, men sen kommer man på en annan sak som finns kvar i bakhuvudet enda sedan den kvällen som-vad-det-nu-än-kan-vara hände, och det får mig att tänka; HEHE VÄÄÄRT.

(tolka mig inte fel nu, hela inlägget handla inte om sex.)